Känner mig ensam i vårt förhållande

Förtroligheten försvinner och ersätts av korta samtal om vardagsbestyr. Maria, 4 och Caroline, 4 levde båda i äktenskap där de till slut kände sig helt ensamma. Du är här: FamiljeLiv. Känner mig ensam i vårt förhållande , å väntar barn.

Gjensidige - Väl förberedd. Att känna sig ensam i tvåsamheten är inget ovanligt.

Men få vill erkänna det eller ens låtsas om det. De känner sig ledsna och ilskna men förstår inte att grunden till detta ligger i ensamhetskänslan. Låter väl typiskt mig men googlade “jag känner mig så ensam hela tiden” och så kom jag in här.

Och i förhållande har jag känt mig rädd för att bli ensam. Känner du att det inte ens är någon idé att bjuda med partnern till något som rör dig? Går du på alla släktträffar med din familj ensam ? Det här är ett tidigt tecken på att ert förhållande inte är jämställt.

Tänk efter hur du känner för det här! Test: Kommer er kärlek att hålla i längden?

Förhållandet tog slut, men i dag ångrar jag att jag inte gick långt tidigare. Vad jag lärt mig är att man ska kunna känna sig trygg och stark i ett förhållande. Aldrig mer ensam i en tvåsamhet. Mitt problem är att jag känner mig ensam i vårt förhållande.

Min man är tränare för ett lag där min son är med i. Om han inte är iväg på träningar och matcher så sitter han vid datorn eller i telefon och planerar. När du inte har någon alls vid din sida kan det få dig att känna rädsla, till och med fasa – men tänk dig att du är i ett förhållande med någon, men trots det känner dig ensam. Problemet uppstår när du beslutar att inte lösa det.

Det är vanligare än du kanske tror. Om personen vid din sida inte anser sig ha tid eller tycker att du är tjatig, så var tydlig med vart det kommer bära hän om det inte sker en POSITIV FÖRÄNDRING. Jodå, att ha förlorat ett förhållande även om det så bara höll i ett par månader, det gav mig en idé om hur bra man kan ha det, särskilt när man förlorat det. I början av vårt förhållande gick det bra - man får ju ge och ta lite. Men som det är nu känner jag mig alltid irriterad på honom och har helt tappat lusten.

Jag kan inte vara arg på en människa och samtidigt känna lust. Jag tycker inte ens om att han tar på mig. Det har jag dock inte sagt eftersom jag inte vill vara elak.

Har också haft en sådan perio där relationer pajade. Det som hjälpte mig var att gråta, var jag än råkade befinna mig. Hade dock mått bra av att ha familj och vänner som inte tyckte det var jobbigt med mina tårar… Fick ofta dölja vad jag egentligen kände.

Men jag känner mig ensam i vårt förhållande mer än ensam rent fysiskt i lägenheten. Hur vet man vad som är fel? Samtal i vårt live forum. I vårt liveforum diskuteras det flitigt om allt möjligt. Jag trodde att jag kunde känna mig trygg med honom, och han sade i början av vårt förhållande att vi skulle ta det i mitt tempo (är oskuld).

Vi bor ca mil ifrån varandra, men han bad mig ha tålamod.