Bland andra Ale och Flundre. Krigsskulden, ”Älvsborgs lösen”, sattes till en miljon rdlr, vilket var en ofantlig summa på den tiden. Den sednare makten eröfrade Calmar m. Hisingen nyanlagda Göteborg, och behöll öfvervigten i striden.
Erfarenheterna från brännefejden skulle kunna sammanfattas i en sats: En stormakt är en farlig granne.
Under hela medeltiden hade Sverige haft Danmark som en övermäktig granne. Både fienden och de egna tillämpade brända jordens taktik. Värst på Hisingen och socknarna norr om Kungälv, som också ödelades och inte repade sig. Danskarna var, av föståeliga skäl, inte nöjda med freden i Roskilde.
Men det dröjde år innan man bestämde sig för att ta revansch. Provinsen skövlades och brändes under de många krigen. Efter detta flyttades Kungahälla till själva fästningsholmen för att kunna få skydd av Bohus fästning.
Ladugårdar och visthusbodar tömdes av härar, som var större än tidigare.
Nöden var stor och folk svalt, hur många döda vet ingen. Många kvinnor skändades av knektarna. Området har en spännande historia som vittnar om politiska maktspel, kungligheter och ständigt flyttade landgränser. Bohuslän blir svenskt vid freden i Roskilde.
Tjörnbroraset inträffar. Uddevallavarvet läggs ner. Nya Svinesundsbron tas i bruk. Kåren kom nu att enbart bestå av personal som hade officers rang.
Anledningen till detta är att striderna anses ha varit som häftigast i trakterna kring Kalmar och på den svenska sydostkusten. Att anlägga en väg visade sig för dyr och en lagman Reinhold Antonsson erbjöd sig att i stället att bygga en träbro från ungefär där Swania ligger idag. Kanske stämmer uppgiften att resande slagit sig ner där under krigstid.
Gamla Svinesundsbron tas i bruk. Tack vare Byeboken vet vi ganska mycket om livet i staden där ca 5personer bodde. Men kanske finns det någon som inte fick komma till tals?
Kanske finns det någon på andra sidan som har något att berätta? Från kungälvtrakten ända upp till Fredrikshald ödelades gårdar och de som inte hann fly dödades. Värdefull skog och åkermark brändes.
Bolstads prästgårds äldre historia är av naturliga skäl föga känd. Kyrkoherden Ericus Olai beviljades i likhet med fyra andra kyrkoherdar i landskapet, tunnot spannmål till hjälp vid återuppbyggnaden. Det har med säkerhet funnits en kyrka här sedan medeltiden.
Denna kyrka brändes ner av danskarna i den s. Men inte heller den här kyrkobyggnaden klarade sig undan elden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.