Krosstensgrus

Klicka på länken för att se betydelser av krosstensgrus på synonymer. Sveriges största sökmotor för det svenska språket. Vill du få tillgång till hela artikeln?

Hittills framstår nemligen ett sådant glacialmergelns öfverlagrande af krosstensgrus såsom ett enstaka faktum, som mig veterligen ännu icke annorstädes i landet blifvit observeradt eller bekantgjordt. Krosstensgruset såsom odlingsmark betraktadt. Numera är j är­ net fullständigt oxiderat och sulan härav bortspräng varför endast något enstaka fastsintrat sandkorn och slaggens yttre habitus ger stöd åt rekonstruktionen. Bild visar till höger en tudelad bottenslagg med fastsintrad sula från en blåsning vid rätt temperatur.

Korsord och Alfapetfantaster! Ett ganska ansenligt blockröse finns i områdets östra del. Under inlandsisen avsattes bottenmorän ( krosstensgrus ) som består av olika blandningar av kornstorlekar från block till fint bergmjöl. I de delar av landet som efter istiden varit under vatten har bränningarna spolat bort moränen från bergstopparna som blivit kala. Det är mycket sten och block i moränmarkerna runt sjön Judarn där ordet och uttrycket morän är äldre benämningar för krosstensgrus , jökelgrus, geologisk avlagring bildad i direkt anslutning till en glaciär eller inlandsis, termen omfattar både jordarter och landformer.

Bjärka-Säbygodset, vars huvudgård utgöres. Som tidigare nämnts består det lösa jordtäcket av krosstensgrus och morän, vilken i sluttningarna delvis ser utsvallad ut och är blockrik. Då området är beläget över högsta kustlinjen förefaller det märkligt att materialet verkar vara delvis svallat. Fuktighetsgraden kan betecknas som frisk-fuktig, i det att här och hvar finnes en och annan Sphagnum-eller Polytrichum­ fläck. Johan Norrlin nämnde att den äldre svenska benämningen krosstensgrus är en utmärkt beskrivning av morän.

När den senaste inlandsisen smälte, var berggrunden så nedtryckt att västeråstrakten låg under havsytan (här ca 1m). I urbergs-moränen förekommer rikligt med sten och grus under det att lera praktiskt taget saknas. På flera andra ställen i Ålstensparken finns det också stora flyttblock, dock av mindre storlek än jätteblocket. Moränmaterial är kommet från inlandsisen och är inte sorterat. De lösa jordlagren domineras av krosstensgrus , morän.

Olika kornstorlekar förekommer i en blandning. Materialet är ofta sandigt eller moigt. Den senare fi nns främst i höjdområdena i väst eller nordväst. Blockigheten varierar också och är ofta större på låglänta.

Rullstensbildningarna äro framför allt lokaliserade till Nissadalen i Mulsery N. Lera har anträffats vid Källc-rydan. Inom området finnas liera torvmossar, av vilka Änders-torps Stormosse (Källeryd). Urbergsgrunden består mestadels av gnejs. Stora hällmarker med inslag av åsar förekommer rikligt, som innehåller krosstensgrus. Området kring Enarens utlopp och söder och öster om sjön förekommer ljusröd och småkornig gnejs, nordväst om sjön mot länsgränsen och Mogetorp förekommer gnejsgranit.

Nordost därom ligger den vidsträckta Varaslätten, ett område med tunga lerjordar och inslag av lerblandad sandmylla. I gränsen mot omgivande skogsområden omges den vidsträckta slätten av mer småbrutna randområden. Höjden öfver hafvet uppgår till cirka 1meter. Hänvisa till den här artikeln. Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen.

Om man vill hänvisa till webbversionen måste man. Bottenhavet samt till en del också från Lumparen. Inlandsisen har också lämnat spår i bergens rundslipade hällar mot n. Moräner av krosstensgrus bildar långa ryggar, drumlins, i nord-sydlig sträckning. Söderut är jordarten krosstenslera och sandblandad mylla, eller rent av krosstensgrus , alltid svårbruten, Den här kupera de terrängen erbjuder odlaren mån ga mödosamma svårigheter att ö vervinna, men det måste erkän nas, att Stora Åbybon skyr inga hinder, då det gäller att bryta mark med plog och spade.

Snorres berättelse, rasa. De førstnævnte er mest almindelige i de højere liggende områder, de sidstnævnte i slettelandet. I omegnen af Halmstad samt mellem Falkenberg og Varberg er flere steder tydelige endemoræner dannede med retning nordvest-sydøst.