Spara tid och få en daglig och personlig agenda, så du kan fasta på rätt sätt. Fyll i frågorna och få en plan med den mat du älskar. Jag känner mig bara väldigt ensam stundtals, trotts att jag inte är det. Just idag kändes det extra jobbigt att han drog på match och har roligt flera timmar mesans jag är ensam i lägenheten.
Jag tycker det lite oroväckande om det så att du känner dig ensam fast din partner sitter bredvid så att säga, dessutom är du väl bara tillfälligt ensam då dina vänner är på resa och liksom inte flyttat till ett annat land?
Inte ens när jag är ensam så känner jag mig ensam men så har jag tre hundar. Jag blir väldigt nyfiken på hur det ser ut med vänner, familj och jobb eller skola. Du skriver ” jag känner mig alltid ensam ” och då undrar jag om det kan röra sig om att du upplever dig ensam fast du inte är det ? Det är väldigt stor skillnad på dessa två. Om du känner dig ensam en längre tid och det känns som om att det blir värre, eller att känslan finns det oftare än den inte gör det , ska du överväga att gå och prata med en terapeut Ensamhet kan ibland vara ett tecken på depression, men med det sagt sagt så är det klart att alla som känner sig ensamma inte är deprimerade.
Ensamhet är svårt att definiera, det är en subjektiv upplevelse. Du kan känna dig ensam fast du är omgiven av människor.
Andra känner sig inte ensamma , trots att de objektivt sett är det. Den värsta känslan är när du inte valt ensamheten. När du drömmer om ett samspel, men inte får det av olika skäl. Jag vet att det är inte bara jag som är ensam eller känner mig ensam på jorden. Ibland är det sååå svårt att ta det lugnt och inte må dåligt över det.
Jag kämpar för livet fast inerst inne önskar jag att jag inte levde så behöver jag inte gå genom smärtan. Jag är social och shyst osv och har många vänner. Vad händer om du säger att det är vissa saker vi måste prata om och reda ut för annars kan vi inte leva ihop? Har du sagt att du känner dig ensam ? I mitt fall insåg jag när flickan var månader att kärleken efter år inte fanns längre. Att förstå vad det är som triggar känslorna, hur jag kan hantera dem och hur jag kan göra för att få till en förändring är svårt att göra på egen hand.
En del personer tycker det känns så skrämmande att vara ensamma att de gör allt för att inte vara det. Oja, jag känner helt klart igen mig ! Just idag har inte känslan av ensamhet varit så jobbig, men vissa dagar är det verkligen skitjobbigt. Jag har gjort precis samma sak idag.
Jag tror inte att det skulle hjälpa att börja plugga igen för där är man ändå väldigt mycket på egen hand och träffar inte samma människor regelbundet, och känner mig ändå inte redo för det än efter utbrändheten, så jag är fortfarande hemma hos mina föräldrar (som jobbar).
Bara varit hemma för mig själv och inte gjort något särskilt. Gavlerinken sedan Leksand var i stan och vi vet alla hur länge sedan det var, men en match som glider. Allt har blivit precis så som jag inte ville det skulle bli.
Det enda jag hade velat är att ha en vän som faktiskt kändes som den ville umgås med en och inte bara som man. Går inte att blunda för. Jag kan bli ledsen, arg, och äcklad av trakasserierna, kukbilderna och runkvideosarna. Ibland känner jag mig ensam , otillräcklig, trasig. Jag väljer att samtidigt försöka vara modig, stark, hoppfull.
Andra dagar känner jag mig som en urkraft. Jag är inte ensamstående men jag känner mig ensamstående. Det känns som att det bara har blivit så efter våra nya livsstilar. Mestadels efter att Anton fick nytt jobb och inte träffar barnen något i veckorna och mig några få timmar.
Men att hitta umgänge är nog fan det svåraste jag försökt mig på, för klart jag hittar folk som är okej och som tycker om mig. Men, de är ju inte sig själva! Jag tål inte sånt, sen att jag samtidigt är kräsen för hur en människa ska vara funkar inte ihop riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.