Att lämna den man älskar

Att leva med någon man ständigt gör besviken är ingen bra idé. Då är det schystare mot alla inblandade att göra slut. Det här är den svåra vägen, eftersom ni båda kommer att bli väldigt ledsna.

Men kom ihåg att det också kan vara en stor kärlekshandling att lämna. Att man med al rätt bir heligt förbannad.

Går an som en bandhund och ger sig inte förrän den andra ligger där och ber om nåd. Och inbillar sig att man nått någonstans. Jag blir förlamad av rädsla, på något vis. Detta håller på att ta knäcken av mig mentalt.

Jag går i terapi och bearbetar en lite småtrasig uppväxt så den börjar jag få grepp om, men hur avslutar man en relation med någon som man älskar oerhört mycket, men som man ändå vet är ”fel” för ens egen fortsatta utveckling? AA bygger ju på tolvstegsmodellen och där är det första steget att inse att man själv är alkoholist. Min gissning är att mannen som din man mötte snabbt gjorde sig en bild av att han inte har den insikten.

Att då säga då är du ju inte alkoholist kan alltså vara ett sätt att provocera, snarare än att bagatellisera. För att lämna någon du fortfarande älskar är den modigaste du kan göra. Det betyder att du var stark nog att bortse från dina känslor, trots att de var starka. Jag har kommit till det stora otroligt svåra beslutet att jag måste lämna den jag älskar pga att det inte fungerar mellan oss. Vi är på fullständigt olika nivåer i själslivet och allt blir en kamp i stället för att vi samarbetar.

Jag kan inte hjälpa honom med hans rädslor, han vill inte heller ta hjälp utifrån. Jag tycker att han ska bevisa för dig att han talar sanning och att han älskar dig mest av allt. Som du beskriver det så hade jag nog inte orkat stanna kvar i denna relation jag heller, men det är mycket svårt att lämna en person man älskar.

Speciellt om man inte vet ifall hen ljuger eller ej. Men som sagt, prata med honom. Känslan av att man tillsammans med den andra blir någon man inte vill vara riskerar också att förstärka konflikten.

Hur vet jag om jag älskar min man när jag går och har en annan i tankarna hela tiden fast jag känner honom inte? Tanken på att lämna min man gör ont, och tanken på att stanna kvar och inte våga något nytt, gör ont… Den här andre mannen känner att han kan inte vänta längre på att jag ska bestämma mig för hur jag vill göra. Om man verkligen älskar så är det smärtsamt att lämna och det tar längre tid än många tror för smärtan att lägga sig.

Oavsett så tror jag att ni verkligen behöver prata på djupet för att stärka det ni har eller om ni går isär minska den smärta som kommer efteråt.

Ibland så känner man det bara, att ens partner älskar en. Men det finns också några tecken som sticker ut, som gör att man verkligen känner att hen älskar dig. Här är tecken på att din partner älskar dig? För att återkomma till ditt inlägg så tror jag du har en stor poäng med att man kan finna frid att man gör något för någon man , trots allt älskar , genom att släppa dem.

Jag vill ju att min fru ska må bra – jag älskar henne fortfarande – men det är så jobbigt att vara ensam med smärtan. Därför vänder jag mig till er för att jag vill höra om era känslor, tankar, erfarenheter, tips angående just denna sak. Skönt att veta att man inte är ensam, det är alltid en tröst. Hur du aldrig skulle lämna mig och älska mig? Vi skulle vara ett par och bli gamla tillsammans Igen tittade hon på mig med iskalla, känslolösa ögon (är det här den person jag blev kär i? älskat ? dyrkat?) och sa att det är för sent.

Hon älskar mig inte på det sättet och man kan ju inte tvinga fram kärlek. För att en relation ska förbli harmonisk och jämlik krävs att man låter sin partner vara den hen är – och lyssnar till hens åsikter, oavsett om man håller med eller inte. Att vara lyhörd inför den andras känslor, vilja, och drömmar är nog det viktigaste av allt om man vill förbli ett par. Ty du ser genom min klaga,min sorg och min själ.

Du ser mig för den jag är och inte bara för min ridå av besvär. Jag älskar dig alltid tydligt och klart, i mitt hjärta finns en plats med dig där allt är allting underbart.