Heterosexuell norm

Normen kan enkelt sammanfattas som att män förväntas åtrå och skapa romantiska och sexuella relationer med kvinnor, och vice versa. Den kunskap som förmedlas handlar ofta om heterosexuell tvåsamhet och familjeliv som norm samt att sex är lika med samlag. Killar förväntas vara högpresterande sexuellt och tillgodogöra sig så mycket heterosexuell upplevelse som möjligt. Att vara annat än heterosexuell var förbjudet och straffades.

Ordet heterosexualitet har genom historien haft olika betydelser och är i praktiken ett relativ modernt begrepp. I bästa fall får eleverna av en tryggt heterosexuell vuxenvärld lära sig att vara toleranta, men tilltalet i skolan är aldrig sådant att det inkluderar möjligheten att de man pratar om faktiskt finns här i klassrummet. Inte minst i läroböckerna är den heterosexuella världen norm. Vit, heterosexuell norm. Med titeln The White House vill utställningen berätta att de anser att många kulturinstutitioner i Sverige formats till vita, koloniala hus.

Där den vita heterosexuella mannen är normen. Camilla Påhlsson tror att ett sätt att förändra den synen är att göra just sådana här typer av utställningar. Dock håller man fortfarande fast vid heterosexualitet som norm.

Genom att heterosexualitet under så lång tid har upprepats och materialiserats i kyrkan som den enda begripliga sexualiteten med hänvisningar till kristen tradition har den kommit att framstå som den givna och normala sexualiteten på bekostnad av andra sexualiteter. En heteronormativ person är heterosexuell och bär därmed den norm som av samhället bedöms fördelaktig för sexuell läggning. Heteronormer förutsätter att alla människor är heterosexuella.

Av heteronormativa ideal förväntas män och kvinnor vara olika, maskulina respektive feminina, och attraheras av en partner från det motsatta. Att hälsa med höger hand är en sådan norm , en oskriven regel som vi rättar oss efter utan att reflektera. Så länge ingen bryter mot normerna brukar de vara osynliga, inget man vanligtvis tänker på. Det finns normer som påverkar samhället i stort och vem som har möjlighet till inflytande.

Det är psykosociala normer som materialiserar kvinnor eller män. När man möter en person utgår man ofta ifrån att denne är heterosexuell. Man brukar säga att heterosexualitet är norm i samhället – man tar ofta för givet att personer man möter är hetero.

Det är inte så ofta en heterosexuell person får frågan ”När upptäckte du att du var heterosexuell ? En annan användning av ordet var som en benämning för en extrem form av sexuell dragning till människor av annat kön. Ordet kunde också vara benämning på alla former av sexuella handlingar mellan personer av olika kön som inte var barnaalstrande. Den sexuella normen var reproduktivt sex inom äktenskapet.

Nej, så sa Åsa Romson naturligtvis inte i sitt tal i Almedalen där hon utmanade Gudrun Schyman om titeln som skuldfeminismens drottning. Utan: ”Om vi har en norm att det sitter vita, heterosexuella män vid makten, då bygger man också ett samhälle som passar bäst för vita, heterosexuella män. Vilka normer förmedlar jag?

Hur vill jag att det ska vara och hur kommer jag dit? Hur skapas o reproduceras dessa? De raggningsguider som finns idag fokuserar på en heterosexuell kontext och målgrupp. Sådana här exempel beskriver hur människor socialiseras in i könsroller.

Men riktigt så lätt är det ju inte. Det finns alltid personer som avviker från normen : killar som gillar rosa, en person som inte definierar sig som man eller kvinna, eller flickor som gillar hockey. Som hetero motsvarade jag den dominerande sexuella normen på byrån. Varför tillåts i så fall ensamstående heterosexuella adoptera barn?

Att ha privilegiet att vara ett storsinnat hetero som kan vräka ur sig klyschor om att homosexualitet i dag inte borde vara någon grej är inte alla förunnat.