Känner mig ensam och värdelös

Jag är helt ensam , har inga vänner, ingen relation, inga barn. Jag känner mig värdelös , ful, ointressant – i princip inget att ha. Jag är väldigt tystlåten och blyg, har dragit mig undan och är helt ensam.

Dessutom är jag överviktig och använder maten som en flykt eftersom jag tycker att allt är så jobbigt. Känner mig så värdelös och ensam. Jag behöver prata med någon och gör det nu med detta brev.

Som du förstår överväger jag allvarligt att skilja mig. Jag förväntar mig inget råd men undrar hur du spontant reflekterar över min berättelse. Och den bördan kommer bli lättare om du berättar för någon. Det är inte ett erbjudande till dig, det är ett jävla krav.

Berätta om det för någon. Du kanske känner att du klarar av att bära det själv, men det kommer bara bli värre och göra att ännu färre vågar berätta om hur de mår. Så fort lite energi samlas och man försöker göra något av den så rinner det liksom av en och lämnar kvar en urvriden trasa!

Just nu övar jag för fullt på att förlåta mig själv i sådana stunder.

Jag har så svårt att stå ut när jag är trött, sliten och kraftlös. Du känner dig ensam , att du inte duger något till, och att du är dålig och ivägen på alla sätt. Så tungt, så mörkt, så ledsamt! De känslor och tankar du beskriver är väldigt symtomatiska vid nedstämdhet och depression, och att känna denna skuld du beskriver och att bara vilja försvinna, komma bort från det som smärtar.

Då får jag en massa skit öst över mig. Så jag vill inte ens prata om det längre. För jag orkar inte få kilovis med bajs hällt över mig. Min man lagar mat och så på vardagar.

Så han är liksom inte helt tafatt. Som jag ser det vet jag att du inte är värdelös även om du känner så. Finns det trauman du inte tagit hand om som bidrar till att du saknar hopp och en känsla om att det finns en framtid där du kan få ha det bättre än nu?

Jag är år och känner mig ensam då jag insett att jag inte har några äkta vänner. Isolerar mig istället för att hitta nya, då energin inte riktigt räcker till. Det är tungt periodvis, då jag bor i en liten by där alla känner alla och gärna också har en åsikt om alla.

Kommer aldrig bli en bra människa. Min finaste vän, som är betydligt äldre än mig och har blivit som en mamma, har jag gjort slut med. Hon har inga egna barn och jag vill egentligen vara det viktigaste för henne.

Ibland är dessa vanor inte produktiva och gör så att vi känner oss skyldiga till att vi är ensamma ”, säger Bonior och föreslår att man gör någon av dessa saker nästa gång man känner sig ensam. Städar lite då och då. Gör någon en tjänst ”En av de bästa sakerna man kan göra när man känner sig ensam är att hjälpa någon annan.

Maria känner sig ensam och orolig och vill därför flytta till ett särskilt boende. Hon vill umgås med jämnåriga och ha någon som tittar till henne, men både äldrenämnden i Västerås och förvaltningsrätten i Uppsala avslår hennes ansökan. Jag klarar inte av att vara ensam , inte ens för ett par kvällar.

Får ångest, börjar tänka att jag inte duger. Vet ju innerst inne att det inte stämmer men känner mig ändå allmänt ensam och värdelös. Har varit så här så länge jag kan minnas, aldrig klarat av att vara singel ens. Allt har blivit precis så som jag inte ville det skulle bli. Jag har i princip inga vänner, ingen som hör av sig någon gång, ingen som man kan ta en fika med o prata med när man behöver.

Han har alltid varit med mig på jobbet, och haft svårt att vara ensam hemma då han skäller. Var 6:e person i Sverige rapporterar att de inte har någon riktigt nära vän och uppåt av populationen uppger att de är socialt isolerade. Många som blivit äldre känner stor ensamhet i sina egna boenden runt om i landet. Kanske har man förlorat både partner och vänner, har barn som bor en bit bort och har nog med sina egna liv. Om jag vetat och känt det jag gör idag, hade valet inte varit svårt.

En relation som inte gör att du känner dig Speciell, älskad och som toppen på berget, är ingenting att stanna kvar i. Det är lätt för mig att skriva här bakom datorn eller hur?